Varför ska det behöva vara så svårt?

Det finns en mängd lagar och regler som ett företag ska följa. Men ibland är kraven i princip omöjliga att kontrollera och därmed leva upp till, vilket innebär att företag omedvetet kan bryta mot någon lag eller regel.

För ett större företag borde det finnas tid och resurser för djupare analys, men för mindre företag och för privatpersoner, kan det många gånger vara i princip en omöjlighet att göra rätt. Det är då rakt inte som det käckt brukar heta ”lätt att göra rätt”.

Ett exempel på detta är arbetskraft från s.k. tredjeland, där en person kan komma till Sverige och få tillfälligt uppehållstillstånd. En person kan även åberopa anknytning till en person bosatt i Sverige och på så sätt kunna vara legalt i Sverige.

Personen hamnar i och med detta i folkbokföringen som hanteras av Skatteverket och allt går att kontrollera. Om sedan samma person får ett utvisningsbeslut på grund av att till exempel den anhöriganknytningsgrund man använt sig av för att få stanna i Sverige upphört, ja då börjar det bli svårt. Hos Skatteverket kan personen finnas kvar i folkbokföringen och allt ser bra ut, men samtidigt finns det ett utvisningsbeslut för samma person.

Vid en myndighetskontroll kan personen upptäckas och utvisas, men informationen om att personen inte längre får vistas i Sverige eftersom anknytning inte längre gäller, finns i princip enbart hos personen själv, hos Migrationsverket samt hos personens referensperson.

Skatteverket eller en eventuell arbetsgivare kan inte veta detta då Migrationsverket inte delar med sig av dessa uppgifter. Företaget där personen är anställd, får alltså ingen information att personen i praktiken är papperslös, men arbetsgivaren anses ändå skyldig till en lagöverträdelse.

Hur har lagstiftaren tänkt att det ska fungera? Hur ska ett seriöst företag få kontroll från tid till annan för att kunna följa lagar och regler? Hur ska det vara möjligt att göra rätt, svårt eller lätt?

På ID06 arbetar vi aktivt med detta stora problem varje dag. Vi gör löpande kontroller och säkerställer den verkliga identiteten på alla personer anslutna till ID06. Vi tar, bland mycket annat, in underlag som visar att en person får arbeta i Sverige. Men uppförsbacken är brant för svenska myndigheter får inte eller kan inte samverka fullt ut beroende på invanda arbetsmönster och sekretesshinder. Den sekretesslagstiftning som skulle skydda den personliga integriteten har nu i stället blivit ett skyddsvärn för oseriösa och skrupelfria aktörer och förlorarna har blivit de seriösa företagen och de redan utsatta personerna. Inte ska det väl behöva vara på detta vis? Varför ska det vara så svårt att göra rätt och så lätt att göra fel?

ID06 gör många och olika kontroller. Men att manuellt ställa frågor till myndigheter när man som ID06 har ett stort inflöde av personer och tar emot en order per minut på ID06-kort, dygnet runt året runt, fungerar det inte med dagens ineffektiva manuella system. Det blir nästintill omöjligt att ha 100% kontroll om man inte kan motkontrollera, mot i detta fall Migrationsverket löpande och automatiserat över tid, så länge personen har ett ID06-kort. Hur det går för företag utanför ID06-systemet, eller privatpersoner, vågar man inte ens tänka på. Men det finns aktuella exempel på att det inte blir så bra, ”tillit är bra med kontroll är bättre”.

Så bästa politik och Migrationsverk. Om ni på allvar vill få kontroll på personer som vistas i Sverige vill kunna motverka social dumping och hjälpa seriösa företag att följa lagar och regler. Öppna då upp register så att ID06 kan ställa frågor systematiserat och helst automatiserat.

Tilläggas ska att den information vi efterfrågar inte är skyddsvärd information ur ett GDPR-perspektiv, utan endast en fråga om en specifik person har rätt att arbeta i Sverige. (Inte heller skyddsvärd utifrån flyktingkonventionen eller annan lagstiftning vilken är starkt belagd med sekretess).

ID06 kan hjälpa myndigheter, vilket vi idag också gör löpande efter bästa förmåga. Men det vore bra om hjälpen gick åt andra hållet också. Monolog kan vara bra, men dialog är oftast bättre. Risken finns, om inte dagsläget kan förbättras, att de seriösa företagen inte vågar att anställa personer från tredjeland för att risken att begå ett lag- eller regelbrott är för stor. Ett scenario som då rakt inte bidrar till en inkluderande integration och som definitivt inte underlättar för den enskilde människan av kött och blod som i stället riskerar att hamna i skuggsamhället.

Lägg till ovanstående, bristerna i folkbokföringen och hundratusentals samordningsnummer, där ingen verkar veta hur många samordningsnummer som är felaktigt utfärdade och i dagsläget fungerar som brottsverktyg.

Varför ska det behöva vara så svårt?